Förra helgen va det äntligen dags för mig att bege mig till Oxberg för att köra tjejvasan... Hela veckan innan kände jag mig väldigt nervös. Med 1,5 mil i benen och ett par dagars sjukdom som uppladdning så va min målsättning att bara ta mig runt. Jag hade bestämt mig redan innan att ta det lugnt och stanna i depåerna samt gå i nerförsbackarna för att inte bli skadad eller skada nån annan.
Bertil skjutsade mig och vi lämnade Enköping 7. När vi kom fram va det bara å hämta nummerlapp å göra sig redo.
Vädret va helt perfekt, strålande sol och klarblå himmel och termometern visade ett par plusgrader.
Startskottet gick 11:45. De första kilometrarna va inge roligt alls. Dåliga spår, en vurpa å mycket saxande i uppförsbackar. Efter första lilla depån i Oxberg, 2 km efter start, så blev allt såå mycket bättre. Spåren va såå fina å naturen helt underbar. Jag ville stanna flera gånger för att ta kort, men det blev för krångligt med stavar å handskar.
I de brantaste backarna va det flera som tog av sig skidorna och gick nerför. Så det gjorde jag åxå. När det låg folk i backen redan så tyckte jag det kändes tryggast att gå.
Jag ramlade ett par gånger under loppets gång men inga större skador.
Sista biten in mot mål va lika usel som starten, dåliga spår och mycket små backar. Det blev trångt åxå så det gällde att hålla avstånd.
Efter att ha vart ute i spåret 3:42 körde jag äntligen över mållinjen. Jag känner mig otroligt stolt över mig själv.
Nu e det bara ladda om inför årets lopp, Göteborgsvarvet i maj å tjejvättern i juni.
Jag känner mig grymt laddad för en vår fylld med träning!
