Tiden rusar fram. Det är en härlig tid med Agnes nu. När man väcker henne på morgonen möts man av ett leende. Innan hon får mat brukar vi sjunga och träna lite. Nu ser man att hon till hjälpa till med huvudet när man ska ta upp henne. Bertil och jag har lärt oss alla hennes olika gnälljud. När hon är trött hör man först henne vara lite ledsen, men sen blir hon lugn när hon hittar sin hand eller tumme att snutta på. Hon tar nappen, men har lite svårt att få den att stanna kvar, men om vi håller den en stund så somnar hon tillslut. Igår åt hon sista målet vid tiotiden. Sen somnade hon en stund i vagnen, trodde jag. Kl 7 Imorse vaknade hon. Som sagt, det är en underbar tid nu och jag ser fram emot varje dag med vår älskade lilla tjej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar